Sista veckan som ohälsosam. Sista fysik provet i hela mitt liv. Sista inlömningen i psykologi sen är det med över.
Lussevakan var kul men jag är lite omöjlig. Rätt kul att jag går emot allt jag säger. Tror kanske mitt undermedvetna kanske vill det egentligen. Men så kan man inte säga högt! Så varför inte skriva det...
17 är ett nummer. Ett nummer man kallar mig för vid ålder. Varför är det så sjukt viktigt med 17. 18. 19. 5. 20. Mellanåldern, jag får dricka ute åldern, mellanåldern x2, barnåldern, får köpa på systemet åldern. 17 är en ålder, en ålder mätt i årtal, jag har funnits i 17 år (och en månad). Den riktiga åldern mäts inte i år. Den mäts i beteende. Det är därför det inte finns någon ursäkt för 20 åringarna, 17 åringarna, 16 åringarna beter sig som 5 åringarna. 17 åringen kan bete sig som en 20 åring och va mer mogen än 20 åringen men p.g.a. dess nummer får den varken köpa på systemet eller dricka, köpa tobak (inte för att det är den viktigaste hindret gällande ålder). Jag är trött på nummer. Jag föredrar hjärnan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar