athlet

Det där helt underbara. Det där man bara längtar ihjäl sig till. Den känslan man alltid vill känna men man aldrig kan få. Eller jo vissa kan få men jag kan aldrig få. Jag är lite glad över den här konstiga förändringen jag gått igenom då jag har blivit lite mer av en känslomässig människa. Men tänker jag ett steg längre så hade man kanske inte varit så irriterad över sina egna tankar om det inte varit för den lilla förändringen.

5-6 månader har gått så galet snabbt, nästan för snabbt, dagarna bara springer iväg och det känns som om vi började denna terminen för någon vecka sen. Ändå är det ingen stor banbrytande förändring i livet. Vem vet vad jag gör om någon månad. Vem vet om jag finns om någon månad. Hela detta halvåret har jag planerat dag för dag. Jag har haft ett så fullspäckat schema att jag inte har haft tid för att träffa sånna man verkligen vill träffa. Är det då bara slöseri med tid?

Jag tror inte att jag någongång tidigare i hela mitt liv har varit så omotiverad, trött och lättirriterad. Jag orkar inte riktgit skolan nu, jag orkar inte heller riktigt lucian nu. Jag orkar ligga hemma, vara sjuk, titta på tv äta popcorn och bara vila ut min (inte lilla) förkyldning.
Göra någonting jag verkligen vill göra. Inte någonting som blir halvhjärtat eller som man mer eller mindre är tvingad till att göra. Jag vill ha det bara jag aldrig kan få.

Nu ska jag sova. Jag ska drömma. Och jag ska upp jättetidigt imorn, antagligen med dunkande huvudvärk. Packa det sista jag har att packa inför lussandet, göra vid mig, hoppa in i bussen och umgås tre dagar i rad med de nio tjejerna från planscherna ni sett i stan.

Ännu ett ganska deppigt inlägg.
God Natt

Signs - BlocP

Hejsan alla barn nu blir det barnprogram. Nu ska vi se vad farbror Frej tar fram.

Jag har världens sämsta minne. Det jag kom på idag som jag borde ha kommit på för ett par dagarn sen gör att jag skäms lite över mig själv. Även om jag inte precis har anmält något intresse kan man vara trevlig. Ge till baka vad andra ger till en själv. Det gyllene reglen. Så fånga dagen. Capre Diem. Lev varje dag som den sista. Hallelujah. Och glöm för fan inte saker.

Min mobil fungerar iprincip inte alls. Jag kan inte skicka sms, jag kan knappt ringa och jag kan knappt ta emot samtal. Funderar på att finansiera en ny ganska snart. Så om ni tagit illa upp för det inte har ploppat upp ett litet sms från mig, där det kanske b.la. står "hej detta är mitt nya nummer/ Kelly" Har ni hu fått anledningen. Häng mer vid datorn-> få mitt nummer.

losing touch

Skolan gör att jag inte längre uppskattar böcker på samma sätt som jag gjorde innan. Innan va det bara att sätta sig när och läsa. Texten va precis som alla andra texter och man tänkte definitivt inte på hur författaren skrev, hur den förklarar vissa saker och om samma förklaringar och liknelser uppkommer vid flera tillfällen. Jag kan inte längre läsa en bok utan att hänga upp mig och analysera texten och sättet författaren skriver på. Det är hemskt, jag hänger upp mig på det kommer inte över det och sitter och stör mig på att jag vet under hela bokens gång. Harry Potter som jag nu ett ganska bra tag varit ganska djuptnere i. T.o.m. de böckerna har jag börjat irritera mig på. Inte innehållet alls, bara hur J.K.Rowling skriver.

Jag antar att alla de som kan stava och vet hur man inte säkskriver stör sig ungefär lika mycket på samma saker undertiden de läser min blogg. För detta säger jg förlåt. Hoppas ni kommer över det. Jag önskar jag hade kunnat få ett förlåt från J.K.Rowling så kanske jag med hade kommit över det ;)