FEEL

Detta känns helt fel. Jag sitter här igen. Inför ett ovanligt stort, ovanligt avgörande prov. Jag orkar inte plugga. Ändå är glädjen över vetskapen att detta är det absolut sista av denna sortens prov jag gör. Motivationen är helt förlorad. Lektionerna, dagarna skolan & lärarna gör att man tappar lusten för att ens orka anstänga sig. Jag borde vara hipphurra det är jullov om 3 dagar. Men innan det jullovet är det fortfarande engelska uppsats, provbanksprov i FyA och stort arbete i Psy innan det är dags.

Det man kan tänka sig är att jag går runder och deppar dagarna ut för skolan. Och det är nog ganska sant med. Men ändå på topp. Alltid på topp.

En timme framför TVn och en popcornskål i handen så fungerar allt.

Men en sak man inte kan hjälpa sig att tänka. Om jag hade vetat att detta va min sista dag hade jag spenderat den på fysik plugg? Om jag vetat att detta året va mitt sista hade jag skippat roliga saker för att istället jobba och plugga. Och om jag vetat nu att jag i framtiden av olika anledningar kan skapa mig ett rikt liv som inte behöver utbildning. Hade jag då spenderat de senaste 10½ åren av mitt liv åt ingenting annat än skolan? Eller spenderat det sista kommande 1½ året i skolan till det? Många säger "jag lever alltid mina dagar som om de vore de sista". Och antingen gör de det eller inte. Men om man alltid levt sina dagar som om de vore de sista, skitit i det mesta. Tänkt att detta kanske inte gör ngn nytta i framtiden. Vad har man lyckats åstakomma under sin livstid som gangar en själv på det bästa sättet om man lever tills 90 års ålder.

Vad är säkrast att tänka. Lev varje dag som den sista och ångra ingenting. Eller. Offra några av ungdomens dagar för att leva fullt majoriteten och resten av livet. Djupdykning. Och dåliga ursäkter för att slippa sätta igång.