yesterday threw everything at me

Varför är det så att de bästa minnena, de största upplevelserna och det man kommer ihåg mest ofta blir sammanflätat i händelser och saker man gått igenom som man lidit mest av eller helst av allt vill glömma.
Jag syftar faktiskt inte på mig själv i detta fallet. Jag syftar på vissa jag känner. Vissa som är endel av mitt liv.
Den mest fantastiska upplevelsen, det vackraste stället man har sätt i hela sitt liv och den tiden man va som absolut lyckligast blir smutskastat av ett jävligt stort oförlåtligt felsteg.
Det är då människorna kring en (bl.a jag) säger till en att försöka komma ihåg de bra stunderna. Men hur lätt blir det när det enda man egentligen vill göra är att slå ner halva minnet.

Jag tänker jämföra det hela lite med prinsen och prinsessan som levde ett jättebra liv sen kom lilla tjocka grisen och förstörde allt. Tycker det är en ganska bra liknelse till verkligheten.

Påtal om grisar har jag pånytt börjat tänka på det intresse jag hade för dem i den unga åldern. För sanningen är faktiskt den att i min unga ålder samlade jag på grisar. De var mina favoriter och jag skulle inte bytt ut dem mot någonting i hela världen (kanske en löjligt stor summa pengar, men det är tveksamt...). Speciellt inte den med hawaii skjortan, rosa badbrallor och brillorna. Jag tror en gris åter igen ska få pryda en plats i mitt rum. Efterallt det är ju det absolut charmigaste och sötaste djuret. (!)

Wanted

Jag står inför ett svårt svårt dilemma. Pankakor eller Kladdkaka?

Allt blod och dödande i den sjukt bra filmen Wanted fick mig sugen på ätbart för första gången sedan innan sjukdomen! Tror det blir kladdkaka.

Måste skynda mig innan någon annan av sjuklingarna vaknar eller kommer hem så jag får hela själv...(!!!)