Bittersweet Symphony

Vilken bloggare jag har blivit!
Idag är jag glad. Jag har lyckats komma över mig själv. Jag har blivit normal och allting är inte lika komplicerat längre. Jag lärde mig häromdagen av Sex And The City att kvinnor använder till den största delen den vänstra hjärnhalvan & män främst den högra. Den vänstrahjärnhalvan används främst till det känslosamma tänkandet och den högra mest till det praktiska. Alltså när det kommer till förhållande är kvinnan den känslosamma/ tröga som bara följer sitt hjärta & mannen är den pratiska ex. det första de tänker när de får reda på att de ska bli pappa är att "vi måste köpa större bil".
Efter detta avsnitt av S A T C började jag tänka lite på min egen hjärna. Vilken verkar det som jag använder mest. Jag kom fram till, som säker många kan hålla med om, att jag alltid har varit mer en högerhjärnare. Nu tillbaka till att jag lyckats komma över mig själv. Det verkar som om jag faktiskt har lyckats skapa en balans mellan mina hjärnhalvor! Woho! Jag har fått en känslosam sida!

boom boom boom boooom

Lust, pride & wrath. Det är tydligen jag det.

Little Oldie

Jag tror inte jag förstår vad jag har, vad jag är eller vad jag gör. Hur andra uppfattar det och hur jag själv uppfattar det. Men åandra sidan har inte alla (eller iaf de flesta som inte tänker och tycker om sig själv som om man tillhör gudarna) en extremt negativ och kritisk självuppfattning. "Det jag gör är väll inte så bra", "det jag har sagt, den jag är kan väll inte påverka" & " det där är bara som dom säger för att dom måste, för att vara snälla". Herrejissanes. Man går och tror man iaf har en någorlunda uppfattning om det man själv gör men jag är ju den enda som inte uppfattar hur jag är. Och hur ska man då kunna veta när man alltid tänker "det där är bara som dom säger för att dom måste, för att vara snälla".

Second hand stores

Alla dessa bloggar det finns, alla dessa människor som bara skriver dag in och dag ut om vad de gör hela dagarna. Inga riktigt kända bloggar som intresserar en. Som verkligen skriver likt det man själv gör, har samma intressen som man själv gör. Alla dessa copycats som också vill få sin lilla tid i rampljuset.
Hur underbart är det inte då att man faktiskt precis i sin närhet finner de som är som ens egen. Skriver inte om dagen, om pojkvännen/flickvännen, om vännerna och lägger upp 10 bilder på vad som faktiskt inhandlades "idag när jag va på väla". Skriv i tankar, skriv i musik, ge det hela en mening och tillsist en riktig eloge till de vars bloggar jag följer. Visa var det intressanta ligger!

Mitt skal håller sakta sakta men säkert på att spricka. Och rädslan övervinns. Om inte helt, iallafall lite. Man säger att de svåraste hindren att komma över är de psykiska. Sen cirka 5 årsedan har jag min egen lilla blokad. Sen cirka 4 år tillbaka har jag min lilla fjärilsskräck. Det tog mig 4 år innan blokaden började ge vika. Jag är knappt rädd längre. Och med lite alkohol i mig försvinner den nästan helt. Fjärilarna finns kvar. Fjärilarna är fysiska. Jag är stolt över mig själv.

Om ingen tidigare observerat detta är titlarna mitt musik tips för inlägget.

What have I done x2

Om man själv får välja. Någon är väldigt duktig på att göra en förvirrad och någon är väldigt duktig på att mesa sig och inte bryta det som aldrig sagt innan. Tänk er en vecka borta i ett liv. Så sjukt mycket man kan missa.

Tid har förlöpt dagar har gått månen har vandrat sin väg. Genom vitt och svart och grått jag har saknat ditt skratt, jag har saknat ditt hår, jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går. Det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig. Ibland har jag vaknat på morgon och gjort det jag ska men jag har saknat din hand, har saknat din röst, ensamma dar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst.
- tidvis.

Hejdå lugn, hej jobb.