torsdag 29 januari 2009

You Talk

Även om man inte känner helt för någonting, ska man göra det för man vet hur mycket man kommer sakna det?
Trots att man vet hur underbart det är, helt galet underbart... Men man känner kanske helt enkelt inte för det.
Två liv och det på sommaren är bara lite härligare. Ändå vill man välja bort det mot verkligheten. För på sommaren i blekinge lever jag inte i verkligheten. Men vill jag verkligen göra det denna sommaren?

Man har alltid ett val. Bara ett. Senare märker man hur det påverkar en. Man gör mycket fel, mycket rätt och det kommer alltid en konsekvens. Ett fel steg för övet ett år sedan av någon annan gör det till min svaga punkt. En känslolös punkt men ändå svag. En svag punkt som bara dyker upp när det passar den kan väll ändå inte övervinna det som verkligen finns? Kan tanken förstöra verkligeheten?
Märks det att jag har spenderat mina senaste dagar framför Sex And The City? Den mest genialiska serie genom tiderna?

tisdag 27 januari 2009

Come On - T V

Dubbelpersoligt, dubbelhumör, dubbelkänslor. Jag är bäst på att tjabba. Gillar egentligen att tro det själv. Jag kommer ihåg en gång för längelängesedan då många verkligen trodde att ingen kunde vara tjabbigare än vad jag var. Dock hade jag alltid som försvar att om mina dåvarande bästakompisar, nämligen emelie och mimmi, väl satte igång och prata riktigt var jag besegrad.
Ingen trodde ju förståss på mig men ändå. Då var det iaf alltid jag den tjabbiga, den som iprincip aldrig är tyst. Nu förtiden tror jag att jag är väldigt mycket antingen eller. Det beror mycket på hur trött jag är. Om jag är extremt/ väldigt trött slutar jag verkligen aldrig. I vilket fall som helst är det svårt att få tyst på mig. Oftast tycker t.o.m. jag själv att jag är jobbig. Emelie är den ända jag vet själv har sagt att hon pallar. Tack Emelie! :)
Eller tyst, helt tyst. Det är så sjukt skönt. Älskar långa promanader helt själv, helt tyst ingen musik ingenting.
Helt underbart.

måndag 26 januari 2009

Gå på vatten.

Varför händer det dåliga saker. Eller okej att det händer dåliga saker men riktigt såhär dåliga ska inte hända, får inte hända. Jag tänker inte påstå något när det gäller min del i det hela för den är enortm enormt liten. Min tanke ligger hos alla de som har en så himla mycket större del med det att göra. Alla de som va nära.
Det är avskyvärt och orättvist ibland.