tisdag 17 mars 2009


Jag nämnde dansen som gick mot golvet och kände att det behövdes ett bildbevis. Dansa som oss!


Min underbara helg har alldeles precis tagit slut och herregud vad jag längtar tills det är dags för nästa helg.

Och jag längtar jag längtar men jag vågar inte längta. För när jag längtar kommer det förhinder. Ju mer jag längtar desto hårdare tar jag det när det kommer. För i mitt liv kommer de alltid.


Jag orkar inte vara ovänn med någon jag aldrig i hela mitt liv varken pratat med eller ens hälsat på. Vad är problemet? Fördomar är falska. Alla jag aldrig pratat med är varken mina vänner eller ovänner. Dom är ingenting tills första hälsningen kommer. Då fattar jag min åsikt... Punkt slut.

Inga kommentarer: