Come On - T V

Dubbelpersoligt, dubbelhumör, dubbelkänslor. Jag är bäst på att tjabba. Gillar egentligen att tro det själv. Jag kommer ihåg en gång för längelängesedan då många verkligen trodde att ingen kunde vara tjabbigare än vad jag var. Dock hade jag alltid som försvar att om mina dåvarande bästakompisar, nämligen emelie och mimmi, väl satte igång och prata riktigt var jag besegrad.
Ingen trodde ju förståss på mig men ändå. Då var det iaf alltid jag den tjabbiga, den som iprincip aldrig är tyst. Nu förtiden tror jag att jag är väldigt mycket antingen eller. Det beror mycket på hur trött jag är. Om jag är extremt/ väldigt trött slutar jag verkligen aldrig. I vilket fall som helst är det svårt att få tyst på mig. Oftast tycker t.o.m. jag själv att jag är jobbig. Emelie är den ända jag vet själv har sagt att hon pallar. Tack Emelie! :)
Eller tyst, helt tyst. Det är så sjukt skönt. Älskar långa promanader helt själv, helt tyst ingen musik ingenting.
Helt underbart.